Den lilla vattenfartyg GAZ-011 är en av de första inhemska militära amfibiska fordonen. Projektets främsta utvecklare var Moscow Research Automotive Institute och personalen på Gorky Automobile Plant. I armén fick den nya maskinen beteckningen - ett litet vattenfordon (förkortad MAV). Bilen var avsedd att genomföra rekognosceringsåtgärder i frontlinjen, rik på stora vattenhinder och reservoarer. För tekniska ändamål kan maskinen användas för att transportera små laster och personal med vatten.
Skapande och utveckling av en flytande bil GAZ-011
Det sovjetiska amfibiska stridsfordonet skapades med hjälp av den tekniska basen av amerikanska flytande bilar i märket Ford GPA "Seep", som levererades till Röda armén under Lend-Lease-programmet.
Huvudkomponenterna och aggregaten för den sovjetiska amfibien togs från den inhemska GAZ-46-jeepen, som kompletterades med modernare tekniska detaljer från GAZ-69. De första proven samlades på Gorky Automobile Plant 1953, varefter bilen lanserades i en liten serie. Under tillverkningen lämnade bara 68 av GAZ-001 vattenfågelförsörjare anläggningens monteringsledning, varefter produktionen begränsades.
Designfunktionen har blivit ett hållbart vattentätt skrov med båtform. Rörelse på vattenytan gav propellen, driven av en bilmotor.
Taktiska och tekniska egenskaper hos amfibiumfordonet GAZ-011
- Ingen lastmassa: 1,85 ton
- Antal platser i kabinen: 6.
- Mått: längd - 5070 mm, bredd - 1750 mm, höjd - 1500 mm, clearance - 210 mm.
- Motor: M-20. Typ - 4-cylindrig, förgasare, kraft - 60 hk
- Hjulformel - 4x4.
- Bränsleförbrukning per 100 km: 15 liter.
- Lastkapacitet: 500 kg.
- Maximal hastighet: På motorvägen - 90 km / h, flytande - 9,5 km / h.
På grund av serieens begränsade karaktär hade vattenfågeln GAZ-011 ingen kampupplevelse. Maskinerna släpptes för att utrusta de sovjetiska arméens ingenjörstekniska enheter, där de drivs fram till 1975.
foto
